Det är jobbigt att hålla sig från bloggen, jättejobbigt!
Jobbigt och svårt att inte lockas till att skapa ett kollage, skriva ett inlägg eller att fota något vardagligt och passande "bloggbetonat".
Jag har flera gånger fått stålsätta mig, skakat om mitt huvud och tänkt "Nä, inte ta fram kameran nu!!", och ni ska veta att det varit ett hårt jobb... att inte lockas till bloggning :)

?Förlovnings/födelsedagsmiddag på Bryggargatan i lördags. En fem-rätters meny med vinmeny (tjohoooo.. får man lika många glas vin som tallrikar med mat...) som smakade helt gudomligt gott. Dessutom i en svårslaget vacker miljö!
- Nä Saga, här behöver du inte ta med någon kamera! Utan blogg finns bara familjealbum, och vad gör bilder på vacker mat i ett familjealbum... Tänkte jag och lämnade kameran, men inte mitt glatta humör, hemma.

? Ett samtal till guldsmeden, två ringar att hämta... Det blänker på våra fingrar och blogg eller ej, detta måste förevigas på bild!
- Tänk så snyggt att ta den bilden, "photoshoppa" den lite, kanske göra den svartvit...
Stannar upp och hämtar tillbaka mitt förnuft. Utan bloggning räcker det gott med den bild som finns. Den finns ju "bara" för vår egen skull, som ett minne.

? Går med lillan på BVC till kallad 18-månaderskontroll. Allt går bra, hon är så normal som en liten tös i hennes ålder ska vara och..
- Mmmm, vad mysigt det vore att skriva ett litet "me-so-stolt-över-lillan-inlägg". Skriva några snälla ord om hur trevlig personal vi har på vår Barnavård-central, hur gullig sköterskan alltid är och hur rolig doktorn var... Skriva några rader om vad en lite 1 ½ -åring ska kunna och hur mycket mer vår kavata lilla tjej kan. Skryta på bloggen om det som jag självklart höll mig från att tillägga vid mötet med barnsköterskan :)
Men NÄ, jag ska ju inte blogga! Inte skryta heller för den delen!

? Inatt var jag uppe i min ljuvliga ensamhet och bakade de sista bakverken inför stundande julfika. Det var så skönt att jobba "ostört", att själv få slicka ur beredningsskålen (tur att inte dottern läser här för då hade det hörts ett högt -Maaaammmmmaaaaa!!:), och att sedan få fylla upp frysen, så mycket att dörren nästan inte går igen (tur att vi har en frostfri frys... ifall dörren sprättar upp:). När allt var bortstädat och bakdoften samsades med doften av Ajax, då var klockan långt över midnatt och ändå förmådde jag mig inte att gå till sängs. Det var ett riktigt feel good moment som jag bara var tvungen att ta vara på.
Tänk om jag hade "fått" fota lite nybakt kaka, delat med mig av bästa julreceptet och delat med mig av min sköna stund....

?Om jag fortfarande hade bloggat hade jag ju också kunnat tipsa er om att besöka vår dagstidnings hemsida, att klicka in på deras Ute & Inne-sida... Där självaste ägaren av Bryggargatan idag inspirerar oss läsare med deras julfina hem. Det var som jag trodde, att deras goda smak inte var begränsad till mat och restaurangen :)
Det är ju synd att jag inte bloggar längre, för då hade ni ju som sagt också fått ta del av reportaget, alla ni som inte läser samma morgontidning som jag läser. Eller vänta nu..!? "Samma morgontidning" finns det ju bara en som läser :)

Men nä, jag bloggar ju inte längre. Detta är med andra ord inget inlägg!?
Det är bara en liten julhälsning (för det hade jag ändå tänkt publicera) till er alla, med en önskan om en skön och glad jul.



Bild: Privat

Hon är pigg i tanken, liten, gullig och hon har levt länge. I torsdags firade hon sin 82:a födelsedag (det ni) och idag besökte vi min hemstad för att fira och hälsa på henne - min kära farmor. Alltid lika glad blir hon när vi kommer, och direkt man öppnar hennes dörr känner man lukten av nybakat och nylagat. De allra godaste bullarna bakar hon, det har min son konstaterat, och det händer inte att man åker hem från henne med en kurrande mage. Mina barn har lärt sig av sin mor, att det finns ett skåp i hennes kök där godisskålen alltid är full. Nu är vi flera som besöker det skåpet, och idag tyckte jag mig även höra sambon "snoka" efter godis. Det är precis så min farmor vill ha det, besök i godisskålen, det är därför hon håller den fylld... åt oss! :)

I hennes vardagsrum finns en öppen spis. Hon får inte elda i den, det har sotaren sagt, och tur är väl det för i spisen bor varje jul en hel tomtefamilj. Många generationer är vi som har förundrats över detta tomtelandskap, beundrat allt pyttigt och fantiserat oss in i världen av bomull och gamla garntomtar. I år tyckte vår gamla farmor att barnbarnsbarnen gärna fick hjälpa till med skapandet av årets Tomteland, och det tillsammans med hennes goda fika gav oss ett adventsminne att för alltid bära med oss, godistjuvar :)

Min farmor är guld värd och min kärlek till henne är oändlig!!

Bild:Privat  

Jag var för opitmistisk, iiiiigen. Gårdagens utlovade bilder på julpyntning uteblev i samband med fullspäckat fredagsschema (det låter väl som proffsig bortförklaring:)! Igår var jag ledig, första dagen av min (40 dagar)  föräldraledighet, och sambon sällskapade med mig hela dagen (han börjar om att jobba på måndag). Först tog vi den 80 meter långa promenaden bort till dagis. När min 40 dagar långa föräldraledighet är slut är också lillans 1 ½ år långa "barnledighet" slut. Hon har fått plats på dagiset som ligger ett stenkast från vår gård, och inte nog med att det är ett litet och mysigt få-och-bara-små-barn-dagis så ligger det dessutom alldeles intill stora barnens skola. Det betyder att familjens lilla barnaskara kan säga hej till varandra på dagarna, vinka mellan staketet :) Storasyster tyckte att det blev en perfekt lösning:
-Om lillasyster börjar samtidigt som mig på morgonen kan jag ju lämna henne på dagis!!
Det kallar jag syskonkärlek, om än tanken kanske var lite för god!! :)

Dagislokalisering, många barn att lära sig namnet på (kan i ändå i glömska funka med "hur mår lillkillen här då", några fröknar att inte blanda ihop namnet på (och här har man inga genvägar att gå, det funkar inte med "hej på dig lilltjejen" vid morgonens dagislämning:) och slutligen rysningar vid tanken på att vår lilla (pyttelilla) tjej ska bära sin mattallrik själv och dricka ur ett vanligt glas. Iiiiiii... hon är ju så liten, och hon kan bara dricka ur pipmugg!!
Nåja, det är inte första gången jag fasat inför en dagispremiär, det är typ tredje gången och jag borde känna mig lugn i vetskapen om att det faktiskt kommer att gå bra. *intalar mig själv*

Efter dagisbesöket for vi till farmor och farfar med lillan, och jag och sambon sen vidare till Luleå. Först julklappsshopping, sen lite vila för trötta ben och fika för hungriga magar och slutligen konsert på kvällen. Spelade gjorde Bo Kaspers Orkester, och den två timmar långa spelningen var underbart bra! Dessa otroligt duktiga musiker och deras sätt att framföra sin musik, med sin otroligt speciella stil (hur många "otroligt" blev det? Någon som orkade räkna?:) , det är som konst för alla sinnen... unbelievable!! (där fintade jag er med språket)
Vi konstaterade att vi detta år slagit parbästa i kultur- och musikevenemangsbesök. I februari roades vi av Ronny Eriksson och Anna-Lotta Larssons relationskomik Kärleksånger på scenen, i maj var det The one and only - Bruce Springsteen som sjöng för oss (och baara oss.....:), sen, i juli, kom Lars Winnerbäck och spelade för våra (och några fler) hjärtan... och så nu Bosse med bandet. Till kulturbesök räknar vi in Gotlands alla kulturskatter vi hann få en glimt av under vår semester på ön, och så utställningen om allkonstnären Stig Lindberg i Stockholm... *svimmar av utmattning* En kul tur av kultur :)

Nu väntar en lugn och skön helg här hemma. Lillan ska snart hämtas hem från farmor och farfar (hur vi nu ska få henne loss från deras krampaktiga kram:), storebror lär sitta fast med sin bästa kompis hela hegen och storasyster är bortlovad på soväventyr hos sin kompis. Själv ska jag njuta av julmusiken som evighetssnurrar i vår CD-spelare och alla ljusstakar som sprider så där lagomt mycket ljus, mysljus.
Jag hade ju lovat er bilder och bevis på vår julpyntning, att det inte bara varit svepskäl för att jag inte hunnit blogga. Här kommer de, och nu väntar jag på bilder från era mysiga julhem. Jag antar att det inte bara är jag som stökat fram (och tillbaka) de dammiga och nötta kartongerna *skriver upp "fixa nya" på min att-göra-inför-nästa-år-lista* från förrådet!?

Kram och trevlig helg önskar jag er alla!


Bild: Privat  

När Anneli på nätbutiken Cosas frågade om jag ville vara med i deras julnummer av magasinet tog mitt hjärta ett litet glädjeskutt. Jag gillar utmaningar, kreativa utmaningar, och att det dessutom var Anneli som frågade gör ju det hela ännu roligare. Sen när jag fick veta att Sara ochså skulle vara med blev jag ännu gladare och äran växte något. Jag och Sara i samma tidning.... tänk *drömmande blick*:)
Nu har äran vuxit sig så stor att jag inte får plats i vårt hem längre. Superduktiga fotografen, och bloggvännen Anna har tagit så stiliga bilder till magasinet, och tanken att vi alla tillsammans bidrar till innehållet i Cosas... fattar ni vänner, det är stort för lilla mig!

Klicka på bilden så kommer ni direkt till magasinet. Mig hittar ni såklart bland bullarna, var annars :)


Bild: Cosas

Jag var för optimistisk, som vanligt! Trodde verkligen på fullaste allvar att jag skulle hinna hem efter jobbet, baka pizza med resten av familjen, ner i källaren och leta efter julkartonger och sen packa up dem alla, städa huset, fota lite och så blogga inspirerande om familjens rofyllda julpyntning... Det brast! Julen är framplockad, huset luktar gott av AJAX, men klockan är allt för mycket för att jag ska lyckas få fram något vettigt att skriva om, mitt trötta huvud strejkar!
Tror iofs inte att det är så många som surar och hänger läpp för att mitt julstökiga inlägg uteblev, men OM någon mot förmodan har suttit vid datorn hela kvällen och uppdaterat min blogg varje minut i väntan på ett inlägg... sorry!! :)

Trött Saga återkommer imorgon fredag (ååå nej, nu lovar jag igen.. och imorgon är visst redan idag)!

 
Bild: Privat