Någon kanske minns dem från tidigare inlägg och två år senare hänger de forfarande kvar, lika omtyckta nu som då. Yes, I like! Men så är det också jag som har komponerat ihop belysningen - från tak till lamphållare. Då fick jag nästan skavsår av mitt letande efter den perfekta lamphållaren av porslin och den randsnygga sladden, men idag säljs lösa lamphållare med tygspunnen elkabel både här och där. Jag är ändå extra nöjd över den lamphållare jag till slut fann, där sladden får slingra sig och går in från sidan och en vit nylåntråd istället ser till att hålla lampan hängande.

Idag har jag bytt reflektorlampan mot stor glob med halogentråd och lampan känns som ny igen. Och jag är visst lite nykär.

Foto: Lina - Kitchenbloom (ser ni spökprofilen på bilden? Det är yngsta dottern som springer förbi framför kameralinsen:)

Om jag får säga det själv - jag är ganska fyndig jag. Nåja, där tog jag kanske i lite, men fynda kan jag och det har jag minsann gjort denna sommar. Först inget och sedan massor.

Jag gillar 50- och 60-talsdesign, men det betyder absolut inte att jag gillar allt bara det bär stämpel från den tiden. Nej, jag är kräsen och kan gärna söka länge för att hitta den rätta saken eller den där efterlängtade möbeln. Och Lagom är bäst - inte för mycket av det goda.
Lampor är min drog och jag liksom sniffar mig till teakhållare med mjölkvita glaskupor. Alla möjliga modeller och storlekar. Jag skruvar själv i dem och byter alltid kabel, kontakt och lamphållare - jag började ju min karriär bakom disken i en lampaffär så... 
I ärlighetens namn har jag för många fina lampor för att kunna använda dem alla själv, men så finns det fler i familjen som gillar dem och nu senast fick pappa glatt överta ett riktigt fynd. Det är för övrigt hans kärlek för armaturer jag ärvt.

Sist in i fyndfamiljen klev Gunnar Sträng. Ingen lampa men väl ett riktigt "ljushuvud"? Inte om ni frågar Astrid Lindgren.  :)
Ingen mindre än Lisa Larsson står för skapandet och Röda Korset för den höga fyndnivån och priset 130 kronor. Jag gillar verkligen "gubben", det är något som fängslar mig i Lisas uttryck där både pondus, lekfullhet och charm tar plats.

Det ser nästan ut som att han läser för sina nya vänner på hyllan, men frågan är hur intresserad skotten är av skatter?

Foto: Lina - Kitchenbloom

Lördagsloppisen höll på att regna bort, men så skingrade sig molnen, solen kikade fram och jag och dottern var snabbt i kläderna. Lagom morgonruffsiga och trötta med snedknäppta koftor. Förra sommarens tradition med loppistidiga lördagar, då vi tassat upp före huset vaknat och cyklat iväg för jakten på det bästa fyndet, har inte hållit i sig, men så har inte årets loppmarknad heller hållit samma trevliga status som tidigare år. Det pågår markarbeten i parken och jag antar att det ska piffas en hel del innan grindarna åter öppnas och loppisborden packas upp. Till så sker går loppmarknaden på annat grönbete och, nä, det har inte riktigt "klickat" mellan mig och asfalten intill stadens sporthallar. Nä, inte alls.

Jag vet vad jag letar, dottern vet vad jag letar och kanske har vi bättre jaktlycka nästa år. En ynka liten bricka av teak för en ynka liten tiokrona blev årets loppisutdelning. Samligen saltkar, kryddglas och pepparkvarnar har vuxit till sig lite och köksbänken behövde uppdateras med en större "plockbricka".
Min nya smakfavorit på bordet är helt klart Renée Voltaires ekologiska och mitt-i-prick-blandning. Det där "lilla extra" på maten! Hennes lantbuljong är också här för att stanna.

Härmed har en ny kategori skapats - i köket.

Foto: Lina - Kitchenbloom